Många lärare har undervisat i röst, tal och sång vid Teaterhögskolan i Stockholm. Skolan har länge sökt en väg att undersöka och dokumentera den röstpedagogiska tradition som varit något av ett adelsmärke alltsedan tiden som Dramatens elevskola.
Den bengalisk-svenske poeten och dramatikern Anisur Rahman levandegör den eritreansk-svenske journalisten och dramatikern Dawit Isaak, som suttit fängslad i Eritrea utan rättegång sedan 2001.
Sedan Freud startade sina seminarier i början av 1900-talet har psykoanalytisk teori haft en dynamisk utveckling, och idag utgör den ett vittförgrenat och dynamiskt fält.
Professor Sven Åke Heed, tidigare verksam vid Institutionen för musik- och teatervetenskap, är en företrädare för denna inriktning och en mycket viktig inspiratör, inte minst i egenskap som handledare för doktorander.
Den svartsjuke neapolitanar'n är den sista av Gustav III:s dramer. Den hade premiär på Dramaten den 1 november 1793, ett och ett halvt år efter författarens död.
Detta är det första urvalet av dramer från Bosnien-Hercegovina på svenska, och tanken är att etablera broar av intresse, förståelse och utbyte mellan de båda ländernas litteratur och kultur.
Det kortsiktiga målet är att låta den svenska mottagaren bekanta sig med bosnisk-hercegovinsk dramatik, och det långsiktiga är att etablera dramatiken från Bosnien-Hercegovina internationellt genom att den f
Teaterregin som ett självständigt konstnärligt yrkesområde är en förhållandevis sen företeelse i europeisk teater. Först under 1800-talet övertas det konstnärliga initiativet av regissören, som i teori och praktik på ett avgörande sätt kommer att utforma den teater vi vant oss vid att kalla modern. I Sverige, och i viss mån Norge, går Ludvig Josephson (1832-99) i spetsen för det genombrott teaterr
"Är den sned? På mig? Näsan?" Luigi Pirandellos mästerliga – och sista roman – tar sin början när Vitangelo Moscardas hustru en morgon påpekar att hans näsa lutar åt höger. Denna vardagliga kommentar sporrar romanens välsituerade och sysslolöse berättare att granska sig själv: hur uppfattar han sig själv, och hur uppfattar andra honom? Hans själviakttagelse blir snart outtröttlig, febrig och leder
Eventness is a word which describes distinctly what makes theatre a special form of artistic communication. This book is an attempt to expand the notion of the theatrical event and to negotiate a concept which builds on the performer's and the spectator's sensory experience of a theatrical situation.
Allt handlar om sex. I verkliga livet och på teatern. I de fem pjäser som presenteras i Marianne Jeffmars senaste bok får sexualiteten sina dramatiska uttryck, allt från det knoppande begäret till den våldsamma
utlevelsen. Vi kan inte värja oss, vi är försvarslösa.
Fru Josefins är ett modernt triangeldrama som utspelar sig på en hästgård under julaftonens sena kväll och juldagens morgon. Ett "lyckligt" äktenskap står inför sin upplösning orsakat av en överbeskyddande faders försiktighetsåtgärder och en försmådd barndomskamrats klarsynthet.
Det finns ett före och ett efter Malmö för Ingmar Bergman, men också ett före och ett efter Bergman för Malmö.
Malmöperioden 1952-1958 markerar skillnaden mellan en ung, lovande men också rotlös och laborerande regissör i trettioårsåldern och en etablerad regissör som precis fyllt 40, som hittat sitt specifika uttryck och följt upp sina genombrottsfilmer och iscensättningarna på stadsteatrarna
Reza Haji Hosseini är född 1980
i Iran och bosatt i Sverige sedan
2012. Han är pjäsförfattare
och journalist inom mänskliga
rättigheter och teater. "Historien
om en natt i livet då en man
dödade en kvinna" skrevs i Iran
2010.
The aim of this thesis is to show that the opera singer's art is to transmit word and music into vocal action. It is assumed that opera, like all the arts, communicated myth. Of the stage arts, opera is unique in that it expresses mythic metaphors through a combination of words and music.
Bengalisk-svenske författaren Anisur Rahmans episka monolog "Jag är Sheikh Mujib" skildrar 1900-hundratalets frihetskamp på Indiska subkontinenten från den brittiska kolonialtiden fram till det självständiga Bangladeshs första trevande år under hans ledarskap.
Tre pjäser, Kuutot, den första meänkielispråkiga pjäsen som hade premiär den 2 oktober 1987, Antigone i nyöversättning till meänkieli samt en nyskriven pjäs, Bara en ettöring, en komedi om en tragisk händelse i Tornedalen då en stor familj vräks från sin nybyggda villa för att en medelklassfamilj med ett barn behöver ett hus.
Två av svensk arbetardiktnings mest omtalade verk är Leon Larssons "Revolt" och Alfred Kämpes "Konflikt" - pjäser som tillkom i en dramatisk brytningstid för den svenska arbetarrörelsen. Som dokument kring arbetarnas kamp för sina rättigheter äger dessa pjäser ett självklart och bestående värde. Samtidigt visar de på den svenska arbetardramatikens hemortsrätt i sekelskiftets teatertradition: handl
Hur skulle den oftast tomma salongen i gamla, vackra Landskrona teater kunna
fyllas? Det här är berättelsen om hur och varför Skånska Teatern flyttade till staden
och idéerna bakom det omfattande arbetet att locka en helt ny publik.
Under 20 år lyckades ensemblen engagera många tusen människor i sin verksamhet. Amatörskådespelare, publikombud på arbetsplatser och skolor, en egen stödförening samt
Sofokles Kung Oidipus räknas av många som de grekiska tragediernas tragedi. Egendomligt nog har det länge saknats en modern svensk översättning av detta mästerverk. Jan Stolpe och Lars-Håkan Svensson, som tidigare har gjort lovordade tolkningar av andra grekiska dramer, har nu tagit sig an Kung Oidipus och gett dramat en ledig och dramatiskt effektiv svensk språkdräkt.
Sara Granaths akademiska avhandling syftar till att studera utvecklingen av en fri teatergrupp i södra Sverige. Denna grupp, som här kallas Proteus/Mercurius, började som en resande teatersällskap med amatörer, och härrör från Lunds studentteater 1985, och fastställdes slutligen som regional teater i Skaraborgs län 1988. Gruppens ledare Ulf Gran blev chef för den nya teatern.
Under koreografen Julian Algo upplevde operabaletten i Stockholm 1931-1938 en period som har kritiserats i senare historieskrivning. Kritiken har framför allt påtalat att Algos kunskaper inom klassisk balett inte var tillräckliga för en operabalett och att uppsättningarna var oseriösa och alltför lättsamma.
Rites of Spring, Vårofferet, Frühlingsopher och Våroffer är bara några av de titlar "Le Sacre du Printemps" fått genom åren. Efter den första versionen från 1913 har det skapats minst hundra koreografier till Stravinskijs musik. Jag har valt att diskutera flera olika versioner av Le Sacre du Printemps från tidigt till sent 1900-tal: Ryska balettens två versioner från 1913 och 1920; Maurice Bejarts
Första gången August Strindberg mötte Hjalmar Branting var han 27 år gammal. Branting var fortfarande tonåring. De var gäster vid ett bröllop som tråkade ut dem. Istället tillbringade de natten uppflugna på ett vagnstak.
De måste dö, och eftersom de måste dö ska jag som fött dem döda dem.
Av de sjutton pjäser som finns bevarade av Euripides? hand är Medea, antikens starkaste kvinnoporträtt, troligen den mest spelade. 1995 gav ellerströms ut det klassiska dramat i översättning för scenen av Jan Stolpe och Agneta Pleijel. Nu återutges boken med reviderat förord och förklarande noter av Jan Stolpe.
Vad händer med en svensk teater-utbildning när man tar in pedagoger som har en utländsk teaterbakgrund? Berikas utbildningen eller blir det ett exotiskt inslag som skolorna försöker marginalisera?
När man under renässansen sökte återskapa antikens drama, bestående av både text och musik, lades grunden till operakonsten. Från operahistoriens begynnelser har man diskuterat och debatterat förhållandet mellan musik och text, mellan musikens absoluta dominans och kraven på ordens och handlingens jämlika betydelse för musikdramat. Operakonstens iscensättningshistoria pendlar på samma sätt mellan
Perserna, uruppförd 472 f.Kr,
är den äldsta av alla bevarade grekiska
tragedier och skildrar dramatisk
samtidshistoria: persernas angrepp på
Grekland knappt tio år tidigare, inklusive
slaget vid Salamis 480. Det remarkabla är att
händelserna inte ses ur segrarnas utan ur
förlorarnas perspektiv. Det antyder möjligheten
av försoning och förståelse även
i de mest avgörande av händelser.
Mare Kandre fick efter sin för tidiga död närmast mytisk status. Genom denna utgåva introduceras Kandre för första gången i bokform som dramatiker. Utgåvan innehåller fem efterlämnade pjäser: den lekfulla Fyra röster, den existentiellt laddade Vilse, den uppsluppet satiriska Poeten och Kritikern, den mardrömslika Pesthuset och den klaustrofobiska Tre veckor på jorden.